.
Har aldrig haft sån lust att bara säga upp mig som idag. Kändes som att idag gick gränsen. Från att ha vart sååå exalterad över att man äntligen snart ska få träffa familjen och alla djuren hemma, till att inte få ledigt lördagen vecka 7. Vi skulle åkt till sverige på fredagen efter jobbet och då hade vi vart i gbg på lördagen. Man åker fan inte ända till gbg för att va där i 5 dagar, tar 8 timmar med bil bara från grisslehamn till gbg och måste åka mot åland på lördagen v.8 för att va här på söndagen. "Jag tänkte ge dej ledigt den lördagen..." åh va snällt ska jag va tacksam för den tanken elr. Gått med gråten i halsen hela kvällen, att inventera under det humöret var ingen hit. Frågat en kollega på fb om hon skulle kunna jobba för mej den dagen, men känns som att jag inte borde hoppas på för mkt.
Jag vet seriöst inte va fan jag ska ta mej till. Har inte träffat familjen sen i augusti! Vill bara lägga mej ner och dö. Spara hela lönen framöver förutom det som går till mat och hyra så man kan säga upp sej, asså seriöst överväger fan tanken. Jag tänker inte låta mej hunsas hur som helst.
Kommentarer
Trackback
